Alla nu levande varelser på vår planet står inför ett kluster av existentiella risker. Var och en av dessa risker innehåller omstörtande scenarier för vilka vi inte är förberedda. Verkligheten är att ingen av världens länder har kapacitet att skydda oss från katastrofer med planetär räckvidd. Multilateralismen har misslyckats. Återvändandet in i unilateralism driver på riskerna ytterligare. Det enda realistiska hoppet för oss alla och för kommande generationer är en parlamentarisk församling inom FN och en global styrning som sätter fart på vår planetära integration. Alternativet är vår undergång.